Werner Schneider 1985: Ett perspektiv på datateknologin inför år 2000

Föreläsning den 31 maj 1985 på Högskolan för lärarutbildning i Stockholm. Werner Schneider (då professor i fysik, sedan även professor i människa-datorinteraktion) föreläser om bristen på aktuell strategi för hur människans förmågor på sikt utvidgas genom utvecklingen av informatik och datorer. “Adekvat utvecklad datorteknik stöder och utökar människans förmågor”, säger Werner Schneider.

Del 1

I denna första del (42 minuter) börjar Schneider med att ta upp synen på teknik i allmänhet och datorer i synnerhet. Han konstaterar bl a att det mesta av det man kan, kan man inte beskriva. Det här ger förstås problem när man ska beskriva något för en dator.

När det gäller vanlig matematik och statistik är det förhållandevis lätt att överföra fakta till datorer, men med logik är det svårare (om inte … så …). En människa kan ju tänka associativt, men det kan inte en dator.

Sedan gör Werner en exposé över datamaskinernas historia och tar bl a upp genombrottet när man kunde representera en bokstav med en hålkod. Han förklarar också varför det är så mycket svårare för en dator än en människa när det gäller att lära sig känna igen bilder.

Del 2

Denna andra del (52 minuter) av föreläsningen handlar till större delen om skillnader mellan människor och datorer och hur kommunikation dem emellan kan ske.

År 1985 talades det mycket om ”expertsystem”, och experter på AI (Artificiell Intelligens) påstod att man skulle kunna lära datorn att klara allt. Man skulle alltså kunna bygga en biologisk dator, en artificiell människa (som skulle bli mycket dyrare i produktion och användning än en människa!).

Ett problem är då att datorn kräver ett formellt och logiskt språk. Men ”den största delen av mänsklig kunskap och färdigheter kan inte formellt beskrivas”. Datorn kräver också bestämda regler – det går inte att skoja med datorn. Och datorn har alltid rätt.

Forskningen har i och med datorernas intåg påverkats så att det som inte är mätbart och inte möjligt att beskrivas formellt inte anses vara forskningsbart och därför inte får några anslag.

Schneider tar också upp hur datorn förändrar arbetsplatsen och arbetssättet. Vi sitter vid en bildskärm, är tvungna att arbeta sekventiellt och kan inte kommunicera med ett naturligt språk.

Werner avslutar med att konstatera att vi kan vara på väg från att vara apor till att bli apor igen.

(Det kan tilläggas att Werner så småningom blev professor i ämnet Människa-dator.)