Klinisk kemi

Hösten 1960 planerade laborator Karl Johan Öbrink en vidareutbildning våren 1961 för överläkare vid Akademiska Sjukhuset, UAS. Där skulle man ta upp intressanta nyheter som hade bäring på sjukvården. Under planeringstiden gick han den första kursen i användningen av datorer som Schneider och Lindgren anordnade.  Detta skedde i samband med att den första inom universiteten i Uppsala allmänt tillgängliga datorn blev installerad på Fysiska Institutionen, Fysikum.

Öbrink fick idén att Schneider under vidareutbildningen skulle föreläsa om datorer och deras tänkbara användning inom sjukvården.

Och så blev det. Schneider erbjöd sig i detta sammanhang att hjälpa till om det var någon som kom med ett förslag på tillämpning inom sjukvården.

En vacker dag knackade docent Gunnar Wallenius, överläkare och chef för kemiska centrallaboratoriet vid UAS, tillsammans med sin laboratorieingenjör Joachim Waschewsky, på dörren till Schneiders arbetsrum på Fysikum. De bad om hjälp med ett program för utvärdering av dextrananalysmätvärden. Schneider tände på idén och gjorde den nödvändiga programmeringen. Därefter kom Waschewsky regelbundet till datorn på Fysikum för att köra utvärderingen av dextrananalysmätvärden.

I detta sammanhang kom han på idén att man även skulle kunna använda datorer för bearbetning och rapportering av resultat från rutinanalyser. Han lärde sig att programmera och framställde program för utvärderingen av mätvärden från mät apparatur för analys av elektrolyter och klor. Han byggde också själv en signalväxel, som skickade de analoga mätvärdena till en digitalvoltmeter, där de konverterades till digital form. Värdena skickades slutligen till en av Waschewsky modifierad hålkortstans (IBM 026). Mätresultaten överfördes alltså automatiskt till hålkort.

Varje dag kom någon från centrallaboratoriet med hålkorten till Fysikum, för att utföra de nödvändiga beräkningarna på datorn.

Detta var en äkta pionjärinsats: Samtidigt som Arthur E. Rappoport och hans medarbetare vid The Youngstown Hospital Association, Youngstown, Ohio, införde man i Uppsala för första gången i världen automatisk datainsamling och databearbetning inom klinisk kemisk laboratorieverksamhet. Men det skedde utan att grupperna kände till varandras verksamhet.

När Fysikum fick en något kraftfullare version av IBM 1620 övertog det Kliniskt kemiska centrallaboratoriet vid UAS den ”gamla” hösten 1962. Sedan hösten 1964 delegerade Waschewsky programmeringen till den nyanställde systemprogrammeraren Ove Larsson.

Planeringen för en universitetsdatacentral i Uppsala, UDAC, startades under sensommaren 1964 och kravspecifikationen för dess datoranläggning började utarbetas. I samband med detta tog planeringsintendenten vid Uppsala Akademiska Sjukhusets (UAS), Erik Tynelius, initiativet att samplanera sjukhusets anskaffning av datorresurser. Speciellt viktigt ansåg han att det inte skulle byggas upp en separat organisation för UAS.

Detta innebar att datorverksamheten inom Kliniskt kemiska centrallaboratoriet skulle integreras med UDACs verksamhet. Dessutom ville han ha tillgång till ett datorbaserat, patientadministrativt system. I och med att detta blev klart – att datoranvändningen inte längre skulle ske i centrallaboratoriets regi – slutade Waschewsky under våren 1965. Huvudansvarig laboratorieingenjör blev Börje Billås och UDAC övertog utveckling och drift av datarutinerna vid UAS.

Den planerade datoranläggningen vid UDAC var den första stora datorresursen i den planerade, stegvisa försörjningen av alla svenska universitet med datorresurser. Control Data från USA vann upphandlingen tack vare sitt unika centraldator-satellit koncept. Detta  innebar att utöver installationen av en centraldator i UDACs maskinhall i Uppsala installerades satellitdatorer vid

  • Sveriges Lantbruksuniversitetet i Uppsala
  • KTH i Stockholm
  • Statskontoret för sambruk med Stockholms Universitet.

Dessa satelliter möjliggjorde inmatning med hålkort av program och data, sändning av program och data via telefonnätet till centraldatorn, samt mottagning av resultat från centraldatorn för utskrivning på satellitdatorns radskrivare.

Satelliterna kunde parallellt med datatransmission användas för mindre uppgifter som enklare databearbetningar och testning av program, bl.a. i undervisningen av studenter.

För UAS, UU, och UDAC var detta ett mycket tilltalande koncept: en satellit skulle placeras vid Kliniskt kemiska centrallaboratoriet och dimensioneras för sambruk med Patient-administrativa kontoret. Dessutom skulle denna satellitdator även kunna användas för nyutveckling av applikationer inom andra avdelningar vid UAS.

För alla större bearbetningar som t ex planerat personaladministrativt system och omfattande statistiska utvärderingar kunde centraldatorn via datatransmission utnyttjas.

Beslut fattades därför att med stöd från Statskontoret upphandla en dylik satellitanläggning till centraldatorn vid UDAC. Frågan var vilken datorleverantör som hade den lämpligaste utrustningen.

Under våren 1965 visade IBM Svenska AB ett stort intresse av att få ta del av det som åstadkommits på klinisk-kemiska centrallaboratoriet, samt att kraftfullt bidra till vidareutvecklingen på detta område. Av särskilt betydelse i detta sammanhang var utvecklingen av kvalitetskontrollrutiner.

LÄNK: Uppsalabaserad utveckling av system för kvalitetskontroll

Datorstödet skulle dessutom utvidgas till att omfatta kommunikationen mellan klinikerna och centrallaboratoriet.

Control Data och andra datorleverantörer visade inget motsvarande intresse.

Detta ledde till att ett ”Joint Study”-projekt avtalades mellan UAS, Universitetens i Uppsala gemensamma datacentral UDAC, och IBM Svenska AB. Det första resultatet var en prototyp till produkten CLS, Clinical

Chemistry Laboratory System. Den implementerades på en IBM 1440 vid centrallaboratoriet vid UAS och togs i drift i början av 1966. Datainsamlingen skedde fortfarande med hjälp av det i egen regi byggda systemet som levererade mätdata på hålkort via en modifierad hålkortsstans, IBM 026.

Prototypsystemet CLS väckte stort intresse inom Uppsala Sjukvårdsregion. Överläkarna vid laboratorierna vid Lasarettet i Hudiksvall, Åke Holmgård, och vid Sundsvalls Sjukhus, Arne Hamfelt, installerade under 1966 egna datainsamlingssystem som levererade mätdata på hålkort. Med hjälp av ett IBM-1050 terminalsystem kopierades korten till laboratoriet i vid UAS för bearbetning av mätdata med hjälp av CLS. Resultaten skrevs sedan ut via en till1050-systemet kopplat skrivmaskin eller hålkortsstans för utskrift på en hålkortstyrd radskrivare.

Det bör påpekas att vid den här tiden kunde inga analysinstrument skicka analysresultat direkt till en dator. Resultaten skrevs endast på papper. För at fånga upp analysresultaten måste analys-instrumenten mer eller mindre omfattande modifieras av ingenjörer på laboratorierna

I början av 1968 ersattes datainsamlingssystemet i Uppsala med en IBM 1080, en signalväxel som kunde samla in både analoga och digital mätdata. Dessa överfördes automatiskt till hålkort för vidare bearbetning i IBM 1440.

IBM 1080 system installerades under samma tid även i Hudiksvall och Sundsvall, varvid databehandlingen fortfarande skedde på IBM1440 i Uppsala.

Utifrån CLS-prototypen utvecklades den kommersiella produkten CLS som blev implementerad på minidatorn IBM 1130 i kombination med datainsamlingssystemet IBM 1080. Med start under året 1969 fanns CLS år 1971 vid sjukhusen i Boden, Umeå, Sundsvall, Hudiksvall, Uppsala, Västerås, Karlstad, Kristianstad, Slagelse och Århus. Sammanlagt blev det ett 40-tal installationer på laboratorier i Europa.

CLS rönte stort intresse inte enbart i Västeuropa, utan även i Japan. TV-program gjordes t.ex. av den nationella japanska TV:n och de flesta nationella TV-bolagen i Västeuropa.

År 1971 genomförde SPRI, Sjukvårdens Planerings-och Rationaliseringsinstitut, en utvärdering av använda datasystem vid svenska sjukhus. Med avseende på datasystem för klinisk-kemiska laboratorier placerades CLS entydigt på första plats.

Från och med 1973 sponsrade SPRI framtagningen av ett för svensk sjukvård rekommenderat system, KLS, som byggde på CLS.

UDAC fick utvecklingsuppdraget.

Parallellt utvecklades i samarbete mellan Jan von Walter, IBM, och Akademiska sjukhusets huvudansvarige laboratorieingenjör, Börje Billås, ett nytt datainsamlingssystem på en IBM System 7 processdator. Detta system möjliggjorde on-line överföringen av de in samlade data till KLS.

KLS som produkt blev marknadsfört på datorsystemet IBM System 3 kopplat till det nya, IBM System 7 baserade, datainsamlingssystemet.

Under 1975 avslutades samarbetet mellan UAS, UDAC och IBM.

Den drivande kraften i vidareutvecklingen blev nu ett samarbete mellan UAS, UDAC och det finska företaget Ollituote Oy (senare ”Kone Instruments Oy”). KLS implementerades på datorer från datorföretaget Data General. Vidareutvecklingen och underhållet sköttes av UDAC. Ollituote lyckades att även komma in på USA-marknaden. Den med avstånd mest omfattande installationen av ett datasystem för ett klinisk kemiskt laboratorium i hela världen skedde i Cleveland Ohio.

Läs hela ”From requisition to reporting”. (pdf)

Läs hela dokumentet om System Olli 4000 KLS. (pdf)

Under 80-talet utvecklades ett nytt laboratoriesystem som fick namnet MIMLAB, eftersom det baserades på relationsdatabassystemet MIMER som ursprungligen utvecklades vid UDAC. MIMLAB kördes på datorer från Digital Equipment Company, DEC (sedermera COMPAQ). Från början på en VAX 750, därefter på en VAX 8200 och senare på en VAX 4000.

Med en början i slutet av 70-talet började analysmaskinerna bli alltmer avancerade, särskilt vad avser datakommunikation. Det schweiziska företaget Greiner utvecklade en maskin där analysprocessen styrdes utifrån den beställning av analyser som lagrats i MIMLAB.

Det japanska företaget Hitachi, vidareutvecklade Greiner-systemet på 1990talet men datakommunikationen var likvärdig.

MIMLAB kördes också i Karlstad och var i drift vid UAS ända till år 2000.

Sammanfattningsvis kan det konstateras, att Klinisk Kemiska Centrallaboratoriet vid UAS och UDAC under flera decenniers tid har varit pionjärer när det gäller att kontinuerligt uthålligt förbättra datorstödet till den kliniskt kemiska laboratorieverksamheten i världen. Resultaten när det gäller kvalitetskontroll är därvid av särskilt stor betydelse.

LÄNKAR
–  
Uppsalabaserad utveckling av system för kvalitetskontroll

 Äntligen en dator till UU/SLU!

– Uppsalas första kurs i användningen av matematikmaskiner

– IBM1620 kommer till Uppsala

– Arne Hamfelt.pdf

– Åke Holmgård.pdf