Utvecklingen av infrastrukturen för ICT i Uppsala-regionen (fr.o.m. 1971)

Perioden 1965-1970 var präglad av hålkort som in- och i början även som utmatningshjälpmedel. Vanligast var att de program och de data som skulle användas lästes in från hålkort eller hålremsa. Datakommunikation kunde användas genom att man placerade en kortläsare på annan plats och skickade kortbilderna via en kommunikationslinje. En sådan inläsningsstation fanns bl a på Ultuna en halvmil söder om datacentralen. Man kan säga att detta var datakommunikation i sin enklaste form.

Installationen av den nya stordatorn, IBM 370/155, vid UDAC våren 1971 innebar en successiv övergång till:

Terminaler

Till IBM-stordatorer användes synkrona terminaler (3270-terminaler), medan minidatorerna använde enklare och billigare asynkrona terminaler. Den synkrona terminaltekniken testades på UDAC men systemet visade sig inte vara tillräckligt kraftfullt för att kunna hantera den tekniska lösningen. Den två timmar långa försökstiden på vardagskvällar hade stora problem. I stället installerades en programvara från Göteborgs datacentral GUTS som fungerade mot asynkrona terminaler. Den visade sig fungera och kunde tas i drift.

Därmed kunde samma asynkrona terminal användas såväl mot stordatorn som mot olika minidatorer. Vanligtvis förband man terminalen med datorn via ett modem förutom vid de tillfällen då man satt väldigt nära minidatorn. Att starta modemet vid varje tillfälle när man skulle starta ett arbetspass på datorn var lite tidsödande och besvärligt. I synnerhet för den som hade arbets­uppgifter på flera olika system. En terminalväxel togs fram som en lösning på det identifierade problemet. Växeln kallades för Upnod och till skillnad från andra lösningar på marknaden hade växlarna en multiplexfunktion, vilket innebar att den tillgängliga linjekapaciteten kunde utnyttjas fullt ut av de användare som för tillfället var aktiva. Ett företag bildades med namnet Upnod för att tillverka och sälja Upnoder. Med tiden byggdes vittförgrenade terminalnät ut såväl på universitetet(Upnet) som vid Akademiska sjukhuset. Terminalnätet kunde också användas för att koppla samman datorer. SAFT och senare Kermit var program som kunde användas för att på ett enkelt sätt skicka över mindre filer mellan datorer.

Dator-datorkommunikation

I början av 1980-talet hade antalet datorer växt och det fanns behov av att koppla samman olika datorer även internationellt inte minst mellan universitet. I Europa kom EARN som var förbundet med det amerikanska BITNET. Detta kan ses som en föregångare till Internet. Det var i första hand IBM-datorer som kopplade samman men även en del VAXar anslöts till nätet.